Jogg-blogg (tvekampen)

Så är den avgjord, jaktstartskampen mellan mot minkollega Magnus. Han är en rutnerad löpare med Göteborgsvarvet i bagaget och en normal kilometertid på nära två minuter snabbare än min. Så för att kunna skapa någon typ av spänning i vår löptävling (som ägde rum på min vanliga Hästö-runda) fick jag ett försprång på fem minuter - något jag själv bedömde som något i underkant. Till råga på allt drog jag på mig en förkylning efter genrepet i måndags och i går, när tävlingen skulle ske, hade jag fortfarande ont i halsen. Vi sköt upp loppet till i dag och tack och lov hade halsontet släppt. Kvar fanns bara lite hosta så jag gav klartecken till start.

Inför loppet var jag riktigt nervös och det var omöjligt att hålla igen i starten. Redan till första mellantiden låg jag 20 sekunder före personbästa och i de första backarna ut på Hästö började jag känna av tempot rejält. Lyckades dock slå av på takten precis lagom för att ändå kunna hålla de 30 sekunder före pers jag tillskansat mig.

Samtidigt jagade Magnus bakom mig. Jag lyckades dock ta mig hela vägen runt grusvägen, upp mot Hästöskolan och ner mot idrottsplatsen utan att se honom bakom mig. När jag även tog mig uppför mördarbacken i parken och var på god väg tillbaka in mot sjukhuset började jag nästan tro att jag skulle ha en chans. Men då såg jag honom, lite för nära, och insåg att det inte skulle hålla. Magnus hade skymtat mig redan på väg ner mot idrottsplatsen, när jag var på väg upp i mördarbacken,och fått blodad tand.

I sista backen upp mot sjukhuset blev det lite rävspel. Jag slog av på takten för att kunna ha krafter kvar till att eventuellt ta rygg och utmana i en spurt. Magnus avvaktade också för att inte ta slut på krafterna, om det nu skulle vara så att jag sparat på det sista krutet. Men strax efter krönet, kanske 300 meter från mål, svepte han förbi och jag orkade aldrig hänga på. I mål var han cirka 15-20 sekunder före.

Jag hade hoppats på att kunna utmana mitt personbästa (även om det jag inte räknar några officiella tider i dagens lopp). Att jag krossade pers med 37 sekunder genom tiden 31.07.8 var förstås helt fantastiskt, tillråga på allt med en förkylning strax bakom mig. Att jag också lyckades köra Magnus rejält trött och hålla honom efter mig nästan hela vägen är förstås också glädjande och loppet känns snarare som en seger och framför allt en vansinnigt rolig avslutning på vårsäsongen.