Framför hissen, på väg till en kollega med några korrekturlästa broschyrmanus, snurrar det till i min undersövda skalle och vetskapen om att jag inte kommer att leva för alltid kommer över mig i ett slag. Sekunden senare hör jag signalen från hissen och tänker: Det här är kanske halvtidssignalen. Dörrarna öppnas, jag kliver in och föreställer mig en röst som säger: "Välkommen till andra hälften av ditt liv. Tryck på valfri kanpp för att påbörja resan mot den kalla evigheten."
I letandet efter rätt knapp glömmer jag bort att jag också måste dra mitt ID-kort i kortläsaren. Ingen särskilt vass start på andra halvlek.
No comments:
Post a Comment