Farväl fabriken!

Min son fyller år i dag. Hans födelsedag sammanfaller märkligt nog med en rad andra händelser i stort och smått. Till exempel är det kanelbullens dag i dag. Och det var den 4 oktober någon gång på 80-talet som de borgerliga partierna valde att ha sin årliga protestmarsch mot det omstridda påfundet löntagarfonder.

Och nu, i dag, när familjens nyblivne treåring öppnat sina paket och jag sitter på bussen till jobbet, ja då är det just denna dag som de börjar demolera den gamla Stärkelsefabriken mitt i Lyckeby. Snacka om symbolik! Ut med det gamla, in med det nya. Och ve oss nostalgiska stackare som vill behålla båda. Inte för att en gamal fabrik på något sätt kan mäta sig i värde med mina barn. Men fick jag välja skulle fabriken få vara kvar och åldras tillsammans med min son.

Det handlar förstås mindre om byggnaden i sig och mer om vad den står för, vilken känsla den skänker vår by. Ett monument över närsamhällets betydelse, som ett slags trots mot storskalighet och globalisering, ett minne över en värld då nyheter färdades i hälsosamma hastigheter och vida världen inte var ett musklick bort. Då grannarna och byalaget var viktigare än Idol-Knuts rattfyllor eller Britneys hårmode. En värld som var mer inskränkt, fördomsfull och patriarkalisk, men tryggare och lättare att begripa.

Farväl fabriken! Länge leve min son!

De fem mest minnesvärda sakerna med den 4 oktober:

1. Min son föddes detta datum år 2004.

2. Min bästa kompis Lars föddes också detta datum, 1971.

3. Lyckeby stärkelsefabrik revs detta datum 2007.

4. Borgarnas årliga protestmarsch mot löntagarfonder på 80-talet inföll på detta datum.

5. Kanelbullens dag.

Stärkelsefabriken på bilden har inget med fabriken i texten att göra.