Jogg-blogg

Bana: Hästö
Tid: 3.43.7 (31.45.1)
Placering: 24
Kommentar: Vansinnigt sega ben, närapå kramp redan efter fem minuter. Hyggligt lopp, jämfört med de senaste veckorna, men inte så bra som jag väntat mig. Trodde verkligen att det skulle lossna rejält i dag, men stumheten sitter i.

Jogg-blogg

Bana: Wämöparken
Tid: 23.15.7
Kommentar: Efter att ha kämpat ner en antydan till förkylning och bytt batteri på min klocka stod jag åter på startlinjen till min nya Wämöparksrunda i dag. Och äntligen kom i alla fall en liten antydan om att formen är på väg uppåt. Trots att jag, efter att ha utvärderat premiärrundan, ha lagt på cirka 150 meters löpning spöade jag med bred marginal förra veckans premiärlopp. Och det kändes bättre i kroppen än på länge. 23.15.7 är helt OK och jag tror knappast att jag kan komma mycket under 22.40 ens i toppform.

Jag har nog ännu inte det extra som behövs för att gå neråt 32 blankt eller bättre på den betydligt tuffare och längre Hästörundan. Sist blev det 34.22, men på fredag tänker jag i alla fall hoppas på 33 blankt.

Farväl fabriken!

Min son fyller år i dag. Hans födelsedag sammanfaller märkligt nog med en rad andra händelser i stort och smått. Till exempel är det kanelbullens dag i dag. Och det var den 4 oktober någon gång på 80-talet som de borgerliga partierna valde att ha sin årliga protestmarsch mot det omstridda påfundet löntagarfonder.

Och nu, i dag, när familjens nyblivne treåring öppnat sina paket och jag sitter på bussen till jobbet, ja då är det just denna dag som de börjar demolera den gamla Stärkelsefabriken mitt i Lyckeby. Snacka om symbolik! Ut med det gamla, in med det nya. Och ve oss nostalgiska stackare som vill behålla båda. Inte för att en gamal fabrik på något sätt kan mäta sig i värde med mina barn. Men fick jag välja skulle fabriken få vara kvar och åldras tillsammans med min son.

Det handlar förstås mindre om byggnaden i sig och mer om vad den står för, vilken känsla den skänker vår by. Ett monument över närsamhällets betydelse, som ett slags trots mot storskalighet och globalisering, ett minne över en värld då nyheter färdades i hälsosamma hastigheter och vida världen inte var ett musklick bort. Då grannarna och byalaget var viktigare än Idol-Knuts rattfyllor eller Britneys hårmode. En värld som var mer inskränkt, fördomsfull och patriarkalisk, men tryggare och lättare att begripa.

Farväl fabriken! Länge leve min son!

De fem mest minnesvärda sakerna med den 4 oktober:

1. Min son föddes detta datum år 2004.

2. Min bästa kompis Lars föddes också detta datum, 1971.

3. Lyckeby stärkelsefabrik revs detta datum 2007.

4. Borgarnas årliga protestmarsch mot löntagarfonder på 80-talet inföll på detta datum.

5. Kanelbullens dag.

Stärkelsefabriken på bilden har inget med fabriken i texten att göra.

Jogg-blogg

Bana: Wämöparken
Tid: 23.22.9
Kommentar: Sagt och gjort. Nu har jag valt ut en ny kortdistans som ersättning för den nedlagda Wämöparksrundan. Och efter att ha inventerat både Gräsvik och Bergåsa bestämde jag mig för... en ny Wämöparksrunda. Parken är trevlig, trafikfri och lagom kuperad för en bana som fokuserar mer på snabbhet än på uthållighet. Formen håller i sig, det vill säga den är konstant dålig. Jag tycker att jag har ett hyggligt flås i början av loppet men kroppen svarar inte som den borde och jag blir snabbt seg och matt i motlut. På korta distanser som denna kan jag ändå hålla emot hyfsat. Skulle tro att min maxkapacitet ligger ner mot 22.20. Men nu får det bli som det blir med toppformen. Jag har ingen aning varför den inte kommer och kan inget göra åt det mer än att fortsätta springa på. Det viktigaste är att jag håller igång någorlunda fram till vintervilan.

Jogg-blogg

Bana: Bergåsa/Västa Mark
Tid: -
Kommentar: En avbruten löprunda är också en löprunda. Åtminstone om man betänker att jag hängde med genom alla de grymma backarna i Västra Mark, hade varit i gång i 20 minuter när jag klev av, och därefter joggade åtminstone fem av de nio minuter det tog mig att gena till mål.
Efter flera veckors slit borde formen vara på gång, men det är den inte och i dag tog det emot för mycket att tänka på att plåga livet ur sig i treminutersbacken vid Gräsvik bara för att stappla i mål på sisådär tre minuter sämre än pers. Jag kan det där nu. Det är inte så att jag ger upp, men nu blir det ett lite annat upplägg den tid som är kvar innan vintern. Det ska vara roligt och träna också. I övermorgon ska jag ut igen och muta in en ny kortrunda, som ska ersätta den numera nedlagda Wämöparksbanan. Det blir kravlös och lätt träning, så får det vara som det vill med formen tills allvaret börjar igen till våren.