Premiär

Nu är det äntligen dags för världscuppremiär för mig. I vanlig ordning missade jag de första loppen, den här gången på grund av en lindrig förkylning. I stället körde jag ett 7,2-kilometerslopp på hemmaplan, där jag kom tvåa efter att ha gått helt stum under andra halvan.

Sett till det loppet och till tidigare insatser nationellt och på träning är fomen en bra bit borta. I dag springer jag den välbekannta banan på södra Hästö och den visar ingen barmhärtighet om man inte är väl förberedd. Är jag bland de 20 bästa i dag har jag gjort det väldigt bra. Men i stort sett är jag lugn inför formutvecklingen. Det är ju till VM i juni som formen ska vara på topp.

Eftersom jag inte bloggat på länge vill jag säga en del om den dramtiska avslutningen av förra säsongen också. Världscupsegern var ju väldigt nära, när en fotskada höll på att fördärva allt. I takt med att jag ställde in lopp dippade formen. Till sist lyckades jag dock ta mig samman och leverera en femteplats på Bergåsa-banan. Det stora målet var nått och jag kunde lägga skorna på hyllan för resten av året.

Foten var sedan det stora bekymret under flera månader och det var länge osäkert hur det skulle bli den här säsongen. Men i januari kom jag till en fotgymnast som dels kunde konstatera att det onda i foten inte skulle bli värre av löpning, dels hjälpte mig att lindra smärtan, som nu bara visar sig om jag sitter dåligt eller på annat sätt beter mig oergonomiskt. Sedan början av mars har jag tränat fullt ut och lagt in mer intervallträning än tidigare i år. Fokus i år är främst på VM, även om jag också hoppas göra en bra världscup.